För mig själv. Ändå lägger jag ut det på internet. Förstår inte varför. Men måste få kladda ner det. På något sätt. För min skull.
Vill inte. Mår illa. Vet inte. Vill skriva av mig. Det går inte. Varför kan inte allt vara lätt? Varför måste svartsjuka finnas. Är det svartsjuka? eller är det helt enkelt PMS tvivel jag känner. Som så många gånger förr.
Allt packas i halsen. Bubblar upp. Trycker i halsen och vill upp. Kan inte stoppa det. Försöker. Det lugnar ner sig. Snart börjar tankarna gå. Varför? Eller snarare varför inte? Det beror lite på vilken fråga som dyker upp. Kan tillslut inte hindra det. Vill skriva ner det. Tvingar mig själv att inte förstöra en bra kväll. Bra kväll för vem? Motar bort det. Skriver av mig här. Skriver av mig? Allt är ju ingenting. Meningslöst. Eller betydelsefullt. Det beror på hur man ser det. Eller genom vilkas ögon. Det är endå bara jag. Jag jag jag. Som kan förstå. Tolka innerbörden. Innerbörden som jag, som så många gånger förut, svalt. Eller kommer svälja. Vänta en natt så ska du se. Tyvärr bubblar allt förr eller senare upp igen. Står mig upp i halsen. Jag mår illa.
Jag vill så mycket. Men inget verkar vilja som jag. Eller? Isåfall är det väldigt otydligt. Och med tanke på alla suddigheter, luddigheter, tveksamheter så vet jag inte hur jag skulle kunna lita på att det är som jag vill. Så mycket sätter emot. Går det att lita på nått?
Allt packas i halsen. Bubblar upp. Trycker i halsen och vill upp. Kan inte stoppa det. Försöker. Det lugnar ner sig. Snart börjar tankarna gå. Varför? Eller snarare varför inte? Det beror lite på vilken fråga som dyker upp. Kan tillslut inte hindra det. Vill skriva ner det. Tvingar mig själv att inte förstöra en bra kväll. Bra kväll för vem? Motar bort det. Skriver av mig här. Skriver av mig? Allt är ju ingenting. Meningslöst. Eller betydelsefullt. Det beror på hur man ser det. Eller genom vilkas ögon. Det är endå bara jag. Jag jag jag. Som kan förstå. Tolka innerbörden. Innerbörden som jag, som så många gånger förut, svalt. Eller kommer svälja. Vänta en natt så ska du se. Tyvärr bubblar allt förr eller senare upp igen. Står mig upp i halsen. Jag mår illa.
Jag vill så mycket. Men inget verkar vilja som jag. Eller? Isåfall är det väldigt otydligt. Och med tanke på alla suddigheter, luddigheter, tveksamheter så vet jag inte hur jag skulle kunna lita på att det är som jag vill. Så mycket sätter emot. Går det att lita på nått?
