9 november 2010
Helt plötsligt när man sitter ner knuter sig hela bröstet. Snörs åt o man får ont i magen. Klump i halsen. Lätt illamående.
Jag saknar. Och det är klart att det är jobbigt. Så sjukt jobbigt. Försöker dock att hålla det borta från mina omgivning. Vara jag. Vara glad osv. Men ibland är det svårt. Och nu har jag ju inte kvar den jag brukar prata med hela tiden, den som kan lugna ner mig om ja mår dåligt. Den som fått mig o må bra det senaste året. Den som jag pratat mest med o som känner mig mest. För det är ju pågrund av det jag mår dåligt nu. Pågrund av att vi inte är något.
Men jag behöver detta. Jag behöver space.
Och att bygga något på det vi hade, o det vi pratat om hade nog inte funkat.
Men jag önskar ändå att det hade varit annorlunda. Önskar önskar önskar. Men det finns inget att göra åt det nu. Vi får se. Kanske i framtiden. Jag hoppas det. Åtminstone vänskapsdelen. För för mig var det en stor vänskapsdel med. Jag trivdes med att prata mycket med honom, o jag litade på honom. eller. Ja.. Kunde anförtro mig till honom. För det mesta.
Och jag vet att han kommer klara sig. Jag hoppas bara han inte gör om samma misstag. Jag hoppas att han vågar att lite på någon. Vågar anförtro sig mer. Vågar ge en ännu större del av sig själv. För han betyder mycket för mig. Jag vill att han ska må bra.
Men saknar känslan av att sitta ner över honom. Gosch vilken härlig känsla det var. Ryser av tanken. O känner tårarna långsamt krypa ner över kinden. För innerst inne så vet jag nog att det nog inte kommer kunna bli som förr...
men att ha fel skulle ju inte vara helt fel heller...
Jag saknar. Och det är klart att det är jobbigt. Så sjukt jobbigt. Försöker dock att hålla det borta från mina omgivning. Vara jag. Vara glad osv. Men ibland är det svårt. Och nu har jag ju inte kvar den jag brukar prata med hela tiden, den som kan lugna ner mig om ja mår dåligt. Den som fått mig o må bra det senaste året. Den som jag pratat mest med o som känner mig mest. För det är ju pågrund av det jag mår dåligt nu. Pågrund av att vi inte är något.
Men jag behöver detta. Jag behöver space.
Och att bygga något på det vi hade, o det vi pratat om hade nog inte funkat.
Men jag önskar ändå att det hade varit annorlunda. Önskar önskar önskar. Men det finns inget att göra åt det nu. Vi får se. Kanske i framtiden. Jag hoppas det. Åtminstone vänskapsdelen. För för mig var det en stor vänskapsdel med. Jag trivdes med att prata mycket med honom, o jag litade på honom. eller. Ja.. Kunde anförtro mig till honom. För det mesta.
Och jag vet att han kommer klara sig. Jag hoppas bara han inte gör om samma misstag. Jag hoppas att han vågar att lite på någon. Vågar anförtro sig mer. Vågar ge en ännu större del av sig själv. För han betyder mycket för mig. Jag vill att han ska må bra.
Men saknar känslan av att sitta ner över honom. Gosch vilken härlig känsla det var. Ryser av tanken. O känner tårarna långsamt krypa ner över kinden. För innerst inne så vet jag nog att det nog inte kommer kunna bli som förr...
men att ha fel skulle ju inte vara helt fel heller...
Kommentarer
Trackback
