MimmieSvensson

Dagen har gått. Börjar bli kväll. Fredag kväll. Innebär ångest. Ångest ångest ångest. Borde väl inte ha ångest heller. Men svårt o låta bli. Jag vill ju ha fortfarande. Det värsta är att jag kan tänka mig hur det kommer vara ikväll där. Iaf om han känner som han säger. Antingen går det helt åt fel håll, eller så blir det som jag önskar att det skulle bli. Önskar men inte kan kräva. För vi är inget.

Svårt o sova igår. Hoppas på bättre lycka ikväll. Svårt när man är van att få godnatt varje kväll. När man vet att man inte kommer få det så blir det jobbigt. Man tänker på det mer. Jag är ju van vid att somna utan ett godnatt, men isf bli väckt någon timma senare av telefonen o en söt röst. Eller att vakna med några sms på morgonen som jag inte hört på natten. Men men.. jag vänjer väll mig. Den gången för två tre veckor sen då jag varken fick telefon samtal eller sms på natten hade jag ångest när jag vaknade. Går väl över snart kanske.
Men fan vad jag saknar att inte smsa under dagarna, även om jag inte var den bästa på det hela tiden. Men det är en vana. En vana som är svår o bryta.
Och det är jobbigare denna gången. Även om jag tyckte det var jobbigt förra gången, så ville jag inte fortsätta med honom, men det vill jag ju nu eentligen. Men jag vet inte. Kanske är jag som inbildar mig att det är jobbigt. Det är jobbigt. Men jag vet att det är rätt. att det blir lättare. Vänta bara..

Men just nu, då är det saknad o tomhet jag känner..