MimmieSvensson

Avundsjuka. Verkligen en hemsk sak. Aldrig kul o se avundsjuka, o ännu värre att känna det. Försöker intala mig att jag inte känner den. Aldrig alltså. Samtidigt vet jag att det inte är sant. Det kan vara minsta småsak, eller en större grej. Ofast går det lätt o dölja, oftast är det saker folk inte vet om. Men ibland. Ja, då kan det bli lite halvsvårt. Det är inte det att jag är avundsjuk av mig. Tror jag iaf inte. Men visst kan man se/läsa/höra saker som man själv önskar handlade om sig själv. Oftast bygger man väl upp och tolkar (som vanligt) saker fel och gör det större än vad det är. Oftast är det så. Ganska lustigt egentligen. Eller. Sjukt. Men livet är väl så. Speciellt när man inte har tillräckligt stort självförtroende. När man klankar ner på sig själv varje dag. Ser sig själv som något lägre, ovälkommet och mest bara ivägen. Vissa dagar bara är så. Vissa daar är bara lite värre än andra.
Och det finns så mycket man kan bli avundsjuk på. Mycket man är avundsjuk på som man inte vill erkänna att man är det på, mycket man är avundsjuk på som man inte är på det sättet folk kan tro man är det på, och mycket man är avundsjuk på som man erkänner för sig själv och accepterar. Som det egentligen inte gör något att man är det på. Gosh vad avundsjuka kan vara jobbigt. Men ändå så skönt på något sätt. eller. det lät lite fel. Vet inte riktigt hur jag vill att detta sko komma ut.

Är gaalet trött. Vet inte om jag ska orka upp o ut o gå imorgon bitti, eller vara mig själv, lat, trött o fördjävlig.

Jaja. Får väl se imorgon bitti. Sova nu iallafall. Ont i min ena halsmandel har jag med. Sådär lagom jobbigt. Försöker låta bli o svälja, men är lite svårt. Nog om det med. Sov gott