MimmieSvensson

Är jag sån. Är jag verkligen sån? HUr är jag? Jag vet inte. Tråkig. tjurig. Ful o jobbig. Nejdå. Ibland känns allt bara så. Idag har jag inte energi till något. Känner mig ensam, fast jag inte vill umgås heller. Dåligt humör fast jag inte vill. Och det är svårt att bli glad. svårt att få upp energin när man såfort man träffar någon blir irriterad. Orken är borta. Känner för att gå ut o springa, men fastnar. Vill inte. Regnar gör det också. Vet inte vart jag ska bli av. rastlös men för trött. Förlåt att jag är jobbig idag. jag vet inte varför. Har det med pillrena jag börjat äta igen? Kanske. Men orkar inte vara utan heller. Blöblöblö. Vill hem. Mysa med Flisan. Ut o rida i det fina vädret på Karlijn. Ut o cykla en runda med Totte. Istället sitter jag i regniga Stavanger och känner mig ensam. Ensam trots att jag egentligen kanske inte är ensam. Tänker på vad folk faktiskt tycker och tänker. Känner mig sådär. Inser att jag önskar jag var någon annan. Eller nej. Men iaf hemma. Hemma får man vara ensam. Där finns ingen jag kan umgås med ändå. Där är det bara o vänja sig. Väänja sig vid att må halvdåligt o stänga in sig själv mer o mer. Det suger. Det suger o vara jag idag. Det suger o heta mimmiesvensson och inte ha några vänner. Och de vänner jag har. de skulle jag kunna göra allt för! Speciellt med tanke på att de för de mesta står ut med mig. Tack.