Midsommarhelg
Jag har återigen haft en helt underbar helg i Stavanger. Midsommar. Firade det inte i fredags som alla hemma i Sverige, utan då tog vi det bara lugnt tror jag. Såg en gammal disney film o bara hade det mysigt. Laddade för lördagen. Svensk Midsommar i Stavanger. Jag jobbade visserligen på lördagen. Vaknade vid 9 och gick på spinning med Emma o Lojsen. Trött var jag, men det gick. efter det var det bara att göra sig iordnning, säga upp medlemskapet och åka till jobbet. Sjukt tråkig och seg dag. Var helt galet trött, och att jobba med en irriterande tjej då är lite jobbigt. Hon är jätte snäll, meeen. Lite för bossig och jobbig, fast att jag är liiiite över henne i rang :P Hehehehhe. typ iaf. Men iaf. Åkte hem när de sista kunderna väl hade gått, o bussen väl hade kommit. Fortfarande sjukt trött gjorde jag mig snabbt (allt är relativt) iordning. Målade naglarna, klädde på mig, sminkade mig, åt tre pannkakor som emma o lojsen sparat från sin frulle, osv. Sen stack jag bort till grannarna strax efter 8, fortfarande heelt nykter. Sen spårade det ut. SJukt kul hade vi. efter mitt första glas vin tog vi taxi bort till den stora midsommar festen i Godalen och hade det riktigt kul. Vissa nyktrare än andra. Och allt som hände sen är ju vårt att minnas. dans runt midsommar stång, Louises 17 (!) "glas" med drinkar, öl o vin, Skratt, Fullt med folk, överkast, Sten, Coopkillen, Bada fötterna, "Eg så ikkje noenting", Kiss i skogen, midsommarkrans, blod, taxi, gossip, avslöjande hemligheter, dansk som är norsk som är dansk som är svensk som är.., mobbning, galenskap, mys under töcket med bästa vän, skratt, dricka, Sommar och SOL! Sjukt härlig kväll med vänner, och ca 50 till som man inte kände.
Att prata minnen som man kom på idag var sjukt kul. Emma o Louise kommer inte ihåg så mycket. Kanske inte konstigt efter deras 9 respektive 17 "glas" de hällt i sig (som de kunde komma på idag) Jag drack ju "bara" 1 vinflaska, shot, lite mer vin, drink som jag kan komma ihåg. Äh. Kul var det. Värt o vara bakis i en timme när man vaknade iaf. Att Richie sen gjorde hemmagjorda burritos till oss var ju inte helt fel heller. Ännu mer sol idag, så en sväng på en uteservering innan emma o louise behövde inta framstupa sidoläge i soffan igen (fortfarande inte så konstigt att de var bakis) och sen galet god spagetti o köttfärssås. The vampire diaries har jag hunnit beta av några avsnitt till.
Nu, galet trött. Imorgon är det jobb igen. 12-20.15. Blir väl okej. Bara ca 20 jobbdagar kvar, sen heeem! Jag längtar!
Att prata minnen som man kom på idag var sjukt kul. Emma o Louise kommer inte ihåg så mycket. Kanske inte konstigt efter deras 9 respektive 17 "glas" de hällt i sig (som de kunde komma på idag) Jag drack ju "bara" 1 vinflaska, shot, lite mer vin, drink som jag kan komma ihåg. Äh. Kul var det. Värt o vara bakis i en timme när man vaknade iaf. Att Richie sen gjorde hemmagjorda burritos till oss var ju inte helt fel heller. Ännu mer sol idag, så en sväng på en uteservering innan emma o louise behövde inta framstupa sidoläge i soffan igen (fortfarande inte så konstigt att de var bakis) och sen galet god spagetti o köttfärssås. The vampire diaries har jag hunnit beta av några avsnitt till.
Nu, galet trött. Imorgon är det jobb igen. 12-20.15. Blir väl okej. Bara ca 20 jobbdagar kvar, sen heeem! Jag längtar!
2011-06-13
Är jag sån. Är jag verkligen sån? HUr är jag? Jag vet inte. Tråkig. tjurig. Ful o jobbig. Nejdå. Ibland känns allt bara så. Idag har jag inte energi till något. Känner mig ensam, fast jag inte vill umgås heller. Dåligt humör fast jag inte vill. Och det är svårt att bli glad. svårt att få upp energin när man såfort man träffar någon blir irriterad. Orken är borta. Känner för att gå ut o springa, men fastnar. Vill inte. Regnar gör det också. Vet inte vart jag ska bli av. rastlös men för trött. Förlåt att jag är jobbig idag. jag vet inte varför. Har det med pillrena jag börjat äta igen? Kanske. Men orkar inte vara utan heller. Blöblöblö. Vill hem. Mysa med Flisan. Ut o rida i det fina vädret på Karlijn. Ut o cykla en runda med Totte. Istället sitter jag i regniga Stavanger och känner mig ensam. Ensam trots att jag egentligen kanske inte är ensam. Tänker på vad folk faktiskt tycker och tänker. Känner mig sådär. Inser att jag önskar jag var någon annan. Eller nej. Men iaf hemma. Hemma får man vara ensam. Där finns ingen jag kan umgås med ändå. Där är det bara o vänja sig. Väänja sig vid att må halvdåligt o stänga in sig själv mer o mer. Det suger. Det suger o vara jag idag. Det suger o heta mimmiesvensson och inte ha några vänner. Och de vänner jag har. de skulle jag kunna göra allt för! Speciellt med tanke på att de för de mesta står ut med mig. Tack.
Skriva av mig.
Jag behöver skriva av mig. Skriva av mig där jag vet att ingen jag känner läser. Skriva av mina tankar. Det snurrar i min skalle, saker vill komma ut. Komma ut, trots att det inte får komma ut. Kommentarer jag fått som behöver analyseras, in i minsta detalj. Onödigt kan tyckas, men skönt o få gjort. Igår låg jag i sängen o förberedde ett inlägg. Jag gör ofta det. Förbereder inläggen. tänker ut vad jag ska skriva och hur jag skriver det. tänker meningarna. Ofta så skriver jag ner dom sen, även om de ändras lite på vägen.
Jag har ett sånt inlägg som jag vill skriva, men som jag inte kan skriva här för jag är inte anonym. Även om jag oftast inte visar mig eller är hur öppen som helst här, så är det väldigt lätt för folk som känner mig att veta att jag är jag. Och därför hämmar det mitt skrivande lite. Jag kan inte få ut alla tankar som kanske hade behövts komma ut. Men så är det ibland.
By the way. Att jag tänker ut meningarna jag vill skriva i huvudet först. När jag tänker överhuvudtaget så tänker jag i meningar. I ord. Jag "hör" mig själv säga allt jag tänker. Vissa tänker i bilder och ser allt framför sig. Inte jag. Sånt är skumt. Varför tänker man på vissa sätt? Hur tänker ni?
Och är det därför jag kan dras sås till bra texter? Dras till folk som skriver bra? och gillar att läsa? Fast jag gillar ju o se filmer och serier o tvprogram med, men jag kan inte analysera det så. Äh. Jag vet inte. Svammel.
Jag ligger och funderar på om jag verkligen är så som de säger. Eller. som de har nämnt. Blir rädd att det är sant. Samtidigt så kan jag inte se det med tanke på att det är 5, varav 4 har jag kännt mer eller mindre. och 3 eller 4 beroende på hur man ser det. kankse tillomed 5, men det räknas inte heller riktigt. Men ja. Nu är det skärpning som gäller. Måste gå tillbaka till old me. Fly så fort någon kommer nära. Fly så fort det blir tillräckligt med dricka. Fly.
Jag har ett sånt inlägg som jag vill skriva, men som jag inte kan skriva här för jag är inte anonym. Även om jag oftast inte visar mig eller är hur öppen som helst här, så är det väldigt lätt för folk som känner mig att veta att jag är jag. Och därför hämmar det mitt skrivande lite. Jag kan inte få ut alla tankar som kanske hade behövts komma ut. Men så är det ibland.
By the way. Att jag tänker ut meningarna jag vill skriva i huvudet först. När jag tänker överhuvudtaget så tänker jag i meningar. I ord. Jag "hör" mig själv säga allt jag tänker. Vissa tänker i bilder och ser allt framför sig. Inte jag. Sånt är skumt. Varför tänker man på vissa sätt? Hur tänker ni?
Och är det därför jag kan dras sås till bra texter? Dras till folk som skriver bra? och gillar att läsa? Fast jag gillar ju o se filmer och serier o tvprogram med, men jag kan inte analysera det så. Äh. Jag vet inte. Svammel.
Jag ligger och funderar på om jag verkligen är så som de säger. Eller. som de har nämnt. Blir rädd att det är sant. Samtidigt så kan jag inte se det med tanke på att det är 5, varav 4 har jag kännt mer eller mindre. och 3 eller 4 beroende på hur man ser det. kankse tillomed 5, men det räknas inte heller riktigt. Men ja. Nu är det skärpning som gäller. Måste gå tillbaka till old me. Fly så fort någon kommer nära. Fly så fort det blir tillräckligt med dricka. Fly.
2011-06-10
Ser bilder. Skrattar. Är glad att det inte är jag. Manipulation. Javisst.
Träningsverk i hela kroppen. Rygg, armar, ben. Skönt. Vill se True Blood. Emma är inte hemma. Får vänta till kvällen. Jobbar kväll. Fredagkväll. Segt men finns förhoppningsvis lite o göra eftersom vi fått tre burar med varor på två dagar. 115 esker rättare sagt. Vet inte om det stavas så. ESKER. Kartonger.
Ska städa. Städa o göra mig iordning. 1 timma. Handla vin på vinmonopolet. 3 flaskor. Ägg och grönsaker på torget. 1 timma. Och dessutom ta mig till jobbet. Börjar 12. Borde sätta fart. Som vanligt. Vill hellre lägga upp nya bilder. Härliga bilder. Glada bilder. Sommar. Preike o Påsk. Och kanske lite däremellan. Vi får se. En annan dag. Nu. Sätta fart!
Träningsverk i hela kroppen. Rygg, armar, ben. Skönt. Vill se True Blood. Emma är inte hemma. Får vänta till kvällen. Jobbar kväll. Fredagkväll. Segt men finns förhoppningsvis lite o göra eftersom vi fått tre burar med varor på två dagar. 115 esker rättare sagt. Vet inte om det stavas så. ESKER. Kartonger.
Ska städa. Städa o göra mig iordning. 1 timma. Handla vin på vinmonopolet. 3 flaskor. Ägg och grönsaker på torget. 1 timma. Och dessutom ta mig till jobbet. Börjar 12. Borde sätta fart. Som vanligt. Vill hellre lägga upp nya bilder. Härliga bilder. Glada bilder. Sommar. Preike o Påsk. Och kanske lite däremellan. Vi får se. En annan dag. Nu. Sätta fart!
What are words If you really don't mean them when you say them
Hur ska man veta. Hur ska man förstå något när någon säger en sak, men menar en annan? Det är inte alltid lätt. Och att inte säga vad man menar kan få både större och mindre konsekvenser. Ibland kan man förlora någon man verkligen tycker om, ibland sin favoritdel på en fralla. Ibland går det att ändra sig. säga att man ångrar sig, eller bara säga vad man faktiskt egentligen tycker och menade. Ibland, men inte alltid. Speciellt inte om man gör det för mycket.
I efterhand så var jag nog mest lättad. Lättad över att jag faktiskt stoppade allt. För jag hade mått så dåligt, så ofta o så mycket under den sista tiden. Ångest o oro. Vetskap om att långt borta hände saker som jag inte ville skulle hända. Saker jag hela tiden antydde att jag inte ville skulle hända men som jag ändå inte kunde hindra. Jag var för feg. Men varje gång rösten i telefonen sa - jag ska ut, vi hörs imorgon, Fick jag ångest. Anledningen att inte vilja väcka mig mitt i natten kändes långt ifrån sann med tanke på hur ofta annars det gick bra o ringa mitt i natten. Ibland hade man tur, antagligen blivit en nitlott o man fick ett samtal mitt i natten, ibland inte. Vissa gånger kunde man tillomed få ett sms, kanske dåligt samvete, eller av en enkel anledning att man betydde mer än den som mer var där. Vad vet jag.
Ingenting.
Lättad blev jag. Lättad, för hade det gått o bygga något på det vi hade? Med all den oron osv som jag kände? Jag litade inte på de sista orden. verkligen inte.
Och när man sätter ner foten. vill veta. Efter 1,5 års tvekande o förvirrande tillstånd. Vara tillsammans utan att vara det. Perfekt för den som vill ha lite kul vid sidan av. Utan att behöva få dåligt samvete. Jag insåg det ju. Tror jag. för jag kan inte lita på de ord jag fått höra i efterhand. Och är det så konstigt?
Alla har sina hemligheter. Vissa är mer ärliga än andra, och jag anser själv att jag var/är väldigt ärlig. jag berättade när något frågades, medans jag själv fick undvikande svar. Jag tog bort saker när det bads om det, medans jag utsattes för tester o allt var det var.
Shit. Tur att jag är stark på det viset. När jag väl har sagt att nu skiter vi i det (även om det tar väldigt lång tid för mig att verkligen bestämma mig eftersom jag vill tro gott om personer) så håller jag det. Och för det mesta så har det verklligen visat sig vara rätta beslutet. Nu är det 4 som jag verkligen är glad över att jag är jag för. Varför är alla så speciella? Eller är jag så speciell att det inte går att släppa? Eller är det att få ett nej och bli undanskuffade som gör det så svårt att ta?
Och hur kan man skriva så på chatten? HUr är man funtad som person? Utan att ha NÅGOT som helst inblandning i varandras liv? Och okej. kanske inte smartaste ever, MEN ÄNDÅ!?
Wahahah. Sjuk blandning på inlägg. Sjukt rörigt. Allt och inget. Hit och dit. Små tankar om massa och inget. Långt ifrån och nära. Och jag vet inte varför. Inte varför nu- Ingenting. Det flöt inte på som vissa kvällar, samtidigt som det ville ut. Och jag orkar inte ens läsa igenom det nu efterhand. Kan bli spännande. Men detta är ju MIN dagbok. Bara jag som behöver bry mig. Bara jag.
I efterhand så var jag nog mest lättad. Lättad över att jag faktiskt stoppade allt. För jag hade mått så dåligt, så ofta o så mycket under den sista tiden. Ångest o oro. Vetskap om att långt borta hände saker som jag inte ville skulle hända. Saker jag hela tiden antydde att jag inte ville skulle hända men som jag ändå inte kunde hindra. Jag var för feg. Men varje gång rösten i telefonen sa - jag ska ut, vi hörs imorgon, Fick jag ångest. Anledningen att inte vilja väcka mig mitt i natten kändes långt ifrån sann med tanke på hur ofta annars det gick bra o ringa mitt i natten. Ibland hade man tur, antagligen blivit en nitlott o man fick ett samtal mitt i natten, ibland inte. Vissa gånger kunde man tillomed få ett sms, kanske dåligt samvete, eller av en enkel anledning att man betydde mer än den som mer var där. Vad vet jag.
Ingenting.
Lättad blev jag. Lättad, för hade det gått o bygga något på det vi hade? Med all den oron osv som jag kände? Jag litade inte på de sista orden. verkligen inte.
Och när man sätter ner foten. vill veta. Efter 1,5 års tvekande o förvirrande tillstånd. Vara tillsammans utan att vara det. Perfekt för den som vill ha lite kul vid sidan av. Utan att behöva få dåligt samvete. Jag insåg det ju. Tror jag. för jag kan inte lita på de ord jag fått höra i efterhand. Och är det så konstigt?
Alla har sina hemligheter. Vissa är mer ärliga än andra, och jag anser själv att jag var/är väldigt ärlig. jag berättade när något frågades, medans jag själv fick undvikande svar. Jag tog bort saker när det bads om det, medans jag utsattes för tester o allt var det var.
Shit. Tur att jag är stark på det viset. När jag väl har sagt att nu skiter vi i det (även om det tar väldigt lång tid för mig att verkligen bestämma mig eftersom jag vill tro gott om personer) så håller jag det. Och för det mesta så har det verklligen visat sig vara rätta beslutet. Nu är det 4 som jag verkligen är glad över att jag är jag för. Varför är alla så speciella? Eller är jag så speciell att det inte går att släppa? Eller är det att få ett nej och bli undanskuffade som gör det så svårt att ta?
Och hur kan man skriva så på chatten? HUr är man funtad som person? Utan att ha NÅGOT som helst inblandning i varandras liv? Och okej. kanske inte smartaste ever, MEN ÄNDÅ!?
Wahahah. Sjuk blandning på inlägg. Sjukt rörigt. Allt och inget. Hit och dit. Små tankar om massa och inget. Långt ifrån och nära. Och jag vet inte varför. Inte varför nu- Ingenting. Det flöt inte på som vissa kvällar, samtidigt som det ville ut. Och jag orkar inte ens läsa igenom det nu efterhand. Kan bli spännande. Men detta är ju MIN dagbok. Bara jag som behöver bry mig. Bara jag.
